born into a hearse

Dagen har varit helt okej. Några sega lektioner, ganska rolig idrott (faktiskt! hur oväntat var inte det liksom?), och så slapp jag vara kvar i skolan för att ha svenska eftersom vi som läser svenska 1 inte gör samma arbete som de andra. De lite sämre delarna av dagen har väl dels varit att mina kompisar fortfarande tycker att One Direction är jäääääättegulliga. Jag orkar inte. Idag hade en av dem lärt sig alla deras namn, jag kan i och för sig också men det är för att vissa människor på tumbrl tjatar så mycket -.-, och så kom hon med 'One Direction fakta' - måste bara inflika att jag hellre lyssnar på Ninis 'dagens same fakta' tusen gånger om - och började snacka om hur de träffades första gången. De har också diskuterat hur söta och gulliga och mysiga de är. Grejen är liksom att det är inte som att de lyssnar på deras musik eller något, de började bara kolla upp dem och när jag nämnde att jag stör mig på dem. Får lite 'hej jag ska aldrig berätta vad jag stör mig på igen'- känslor. Jag orkar verkligen inte.

Det var segt och jobbigt nog att börja skolan igen, att vara hemma allmänt, och så ska man hela dagarna lyssna på hur söta några småkillar från england är också. Jag menar verkligen inte att jag är emot att obsessa över saker, för där har jag inget att säga till om, men när de vet att jag inte tycker om dem så behöver de väl inte fortsätta, och fortsätta... och fortsätta. Nej tack. (Nämnde jag att de också har gått fram till mig och sagt: 'There's only ONE direction!' minst tio gånger idag, ohyes.)