flyga högt
För att ha något att göra på svenskan sa min lärare att jag kunde gå och låna en bok, eftersom jag nästan aldrig läser på svenska längre frågade jag biblotikarien och hon föreslog Katarina Von Bredows senaste bok Flyga Högt. Det var egentligen meningen att den skulle räcka tills jullovet. Jag läste ut den för typ fem minuter sen. 315 sidor från igår eftermiddag tillochmed nu. Inte jättemycket egentligen, men jag har oftast inte tid att bara läsa sådär. Inte en hel bok liksom. Men nu gjorde jag det och det var jävligt skönt faktiskt. Jag bara.. läste helt enkelt. Jag har läst typ alla hennes andra böcker och jag gillar dem, även om storylinen i de flesta av dem påminner mycket om varann. Det kändes väldigt skönt att bara få stänga in sig i en annan värld för en stund. Att få handskas med någon annans bekymmer, och att veta att det oftast löser sig helt okej i slutet, för det är ungefär så en bok som den här slutar.
Det håller jag inte med om. Det är inte alls skönt att längta.
Boken var bra, inte sådär underbar som vissa av hennes andra böcker är men ändå. Vissa stunder kändes det som det gjorde mer ont än gott att vara så uppslukad i bokens värld. Jag blev så irriterad på Vendela. Och på Nils. Och på Tove. Och på alla bara. Fast nu när den är slut känns det lite tomt. Det hade varit skönt om den hade räckt längre. Jag önskar att jag kunde hoppa in i en bok och leva i deras värld för ett tag, fast jag hade velat att min historia redan var bestämd, så jag slapp göra så mycket själv, bara leva vidare, sida för sida.
De sista meningarna av boken tyckte jag dock inte om så mycket.
"Men det gör inget. Det är skönt att längta."
"Men det gör inget. Det är skönt att längta."
Det håller jag inte med om. Det är inte alls skönt att längta.
Kommentarer
Trackback
